Men jag har hela tiden haft en helt underbar pojkvän! :)
lördag, oktober 25
fredag, september 19
Och vips så var det fredag!
Helt sjukt det här. Har varit en väldigt lugn vecka på alla sätt och vis men ändå gick den så fort. Dumt att klaga kanske ;)
Var och simmade idag efter jobbet. Har simmat rre gånger den här veckan. Duktigt tycker jag. Och nu börjar resultaten sakta men säkert visa sig. Tänker inte skriva nåt om tappade kilon osv ännu för det är inga jätteresultat. Men det är definitivt på väg åt rätt håll och det är roligt. Om några veckor till kanske jag vågar skriva ner det. När jag själv är helt övertygad om att det håller i sig.
För övrigt blir det nog en lugn helg också med mycket tv och film. Mys.
Trevlig helg på er!
Var och simmade idag efter jobbet. Har simmat rre gånger den här veckan. Duktigt tycker jag. Och nu börjar resultaten sakta men säkert visa sig. Tänker inte skriva nåt om tappade kilon osv ännu för det är inga jätteresultat. Men det är definitivt på väg åt rätt håll och det är roligt. Om några veckor till kanske jag vågar skriva ner det. När jag själv är helt övertygad om att det håller i sig.
För övrigt blir det nog en lugn helg också med mycket tv och film. Mys.
Trevlig helg på er!
måndag, september 15
Måndag igen.
Dagarna bara flyger förbi känns det som. Framför allt helgerna då man ska försöka göra sånt man inte orkar och hinner göra på vardagarna. Två dagar känns för lite då när man ska ta igen en hel vecka, för man vill hinna bara vara också. Den här helgen fick jag till det rätt bra tycker jag.
Var på Skansen med trevligt sällskap och matsäck i lördags. Tänkt gå hela sommaren men det blev aldrig av, så nu var det dags innan det blev för kallt. Kallt var det visserligen redan nu, men det var så mysigt så jag glömde bort kylan. Och den varma chokladen gjorde sitt också. Sedan har vi alla dom söta djuren som man ville ta med sig hem. Speciellt kaninbebisarna. Åh! Så goa. Bilder finns längre ner. :)
När det började skymma rörde vi oss mot Nacka för att se speedway hos Martin. Förstår fortfarande inte riktigt alla regler osv, men det är lika kul varje gång att se de andras passion för sporten. :)
Söndagen blev stillsam och händelsefattig och det var skönt. Hade lite mys hemma på kvällen med mat och tv.
Och nu är det måndag igen, och jag ska komma igång med simningen igen efter nästan ett par veckors uppehåll. Mitt simsällskap (syster) gick och tatuerade sig precis när vi kommit igång med simningen och då får man som bekant inte utsätta huden för bakterier osv. Men nu tror jag det ska vara lugnt, väntar på att hon ska komma hem från jobbet så vi kommer iväg.
Fick förresten en trevlig överraskning på jobbet idag. Janna dök upp helt oväntat för att jobba. Hon ska vara på Delfinen hela den här veckan på eftermiddagarna, och eftersom jag är där med våra barn så blir det jätteroligt för mig :D
Nåja, på återseende!
Söta små hårbollar
Var på Skansen med trevligt sällskap och matsäck i lördags. Tänkt gå hela sommaren men det blev aldrig av, så nu var det dags innan det blev för kallt. Kallt var det visserligen redan nu, men det var så mysigt så jag glömde bort kylan. Och den varma chokladen gjorde sitt också. Sedan har vi alla dom söta djuren som man ville ta med sig hem. Speciellt kaninbebisarna. Åh! Så goa. Bilder finns längre ner. :)
När det började skymma rörde vi oss mot Nacka för att se speedway hos Martin. Förstår fortfarande inte riktigt alla regler osv, men det är lika kul varje gång att se de andras passion för sporten. :)
Söndagen blev stillsam och händelsefattig och det var skönt. Hade lite mys hemma på kvällen med mat och tv.
Och nu är det måndag igen, och jag ska komma igång med simningen igen efter nästan ett par veckors uppehåll. Mitt simsällskap (syster) gick och tatuerade sig precis när vi kommit igång med simningen och då får man som bekant inte utsätta huden för bakterier osv. Men nu tror jag det ska vara lugnt, väntar på att hon ska komma hem från jobbet så vi kommer iväg.
Fick förresten en trevlig överraskning på jobbet idag. Janna dök upp helt oväntat för att jobba. Hon ska vara på Delfinen hela den här veckan på eftermiddagarna, och eftersom jag är där med våra barn så blir det jätteroligt för mig :D
Nåja, på återseende!
Söta små hårbollar
Mer söta hårbollar
fredag, september 12
Thank god it's friday.
Har inte orkat blogga på typ två veckor. Har faktiskt knappt orkat sitta vid datorn ens. Har jobbat varje dag och lagt all min energi på det. Därför har mina dagar nästan helt undantagslöst sett ut på följande sätt: jag vaknar till min irriterande alarmsignal (som jag inte orkar ändra för att jag inte har nån som är direkt bättre ändå) kl 7, tänker att det vore rätt jävla skönt att sova vidare men går upp fort som fan innan jag hinner vänja mig vid den tanken. Går till jobbet som börjar kl 8, jobbar hela dagen till 16-17 beroende på när ungarna ska hem, kommer hem och käkar och duschar och kopplar av i ett par timmar innan jag är färdig för sängen runt 20-21. Mina nattugglevanor är som bortblåsta. Jajjemen!
Kom på att jag inte berättat om dom ändrade planerna. Meningen var ju att jag skulle jobba på en helt annan förskola 15 september - 15 oktober. Men nu blev det så tokigt, för jag är tydligen rätt bra på det jag gör på särskolan där jag är nu. Lärarna i klassen gick nämligen och pratade med rektorn och mer eller mindre begärde att jag skulle stanna hos dom istället. Det var såklart en trevlig överraskning. Jag är ju helst där jag gör mest nytta och dessutom verkar vara omtyckt för då trivs man väldigt bra. Så det bestämdes att rektorn får hitta nån annan till det där vikariatet på förskolan. Enda nackdelen för mig är att jag hade haft en månads garanterad heltid på förskolan som jag nu bytte mot halvtid. Men jag blev lovad att få hoppa in där det behövs på förmiddagarna för att komplettera halvtiden på särskolan som ligger mellan 13-17. Och hittills har jag jobbat heldagar då två lärare varit sjuka. Nu är dom (tyvärr) friska igen så på måndag blir det väl 13-17 igen. Om dom inte ringer in mig tidigare. Vi får se.
Tror att jag tog mig lite vatten över huvudet när jag trodde att det här jobbet skulle gå som en dans på rosor. Visst har det varit tufft, speciellt senaste veckan då jag nästan däckat av utmattning så fort jag kommit hem, men jag trodde att det skulle gå över när jag kommit in i det och att det inte är nåt ovanligt eller farligt att bli så utpumpad på energi. Men i onsdags kväll började det ringa lite i varningsklockorna. Kände mig yr och nästan berusad sådär så man inte har nån direkt kontroll över kroppen. Tänkte att det är sömnen som behöver fyllas på, så jag lade mig så fort jag kom hem. På morgonen dagen därpå var jag fortfarande lika trött som innan jag lagt mig. Klev upp och kände hur det började svartna för ögonen. Jag har svimmat en gång för många år sen men jag minns hur det kändes och det där var skrämmande likt den känslan. Jag bestämde mig snabbt för att stanna i sängen några timmar till och kanske orka ta mig till jobbet till 13 istället. Så jag ringde Malin och bad henne hoppa in istället för mig, så kunde jag ta hennes tid kl 13. Snäll som hon är så ställde hon upp och min dag var räddad. Några timmar till i sängen gjorde susen. Var fortfarande lite skakis, men jag ville inte vara hemma hela dagen så jag gick till jobbet till 13.
Tror att min kropp inte riktigt hunnit med dom ganska extrema förändringarna i min tillvaro och att det där var kroppens sätt att säga att jag ska sakta ner lite. Men det tänker jag inte göra serru. Den får snällt vänja sig vid att lämna det där tråkiga livet jag brukade leva med sena nätter/tidiga morgnar beroende på hur man ser det, och typ minst 12 timmars sömn som man bara blir mer trött av. Oregelbundna mattider och dagar fyllda av ångest och tristess och stress över att få ett jobb. Inget att längta tillbaka till.
Nu känner jag att ögonen vill vila och kroppen likaså. Dags att säga natti natti. Så natti!
Still Playing: Armin van Buuren feat. Sharon den Adel - In And Out Of Love
P.S. Tjejen som sjunger i låten är skönheten från Within Temptation. Lovely.
Kom på att jag inte berättat om dom ändrade planerna. Meningen var ju att jag skulle jobba på en helt annan förskola 15 september - 15 oktober. Men nu blev det så tokigt, för jag är tydligen rätt bra på det jag gör på särskolan där jag är nu. Lärarna i klassen gick nämligen och pratade med rektorn och mer eller mindre begärde att jag skulle stanna hos dom istället. Det var såklart en trevlig överraskning. Jag är ju helst där jag gör mest nytta och dessutom verkar vara omtyckt för då trivs man väldigt bra. Så det bestämdes att rektorn får hitta nån annan till det där vikariatet på förskolan. Enda nackdelen för mig är att jag hade haft en månads garanterad heltid på förskolan som jag nu bytte mot halvtid. Men jag blev lovad att få hoppa in där det behövs på förmiddagarna för att komplettera halvtiden på särskolan som ligger mellan 13-17. Och hittills har jag jobbat heldagar då två lärare varit sjuka. Nu är dom (tyvärr) friska igen så på måndag blir det väl 13-17 igen. Om dom inte ringer in mig tidigare. Vi får se.
Tror att jag tog mig lite vatten över huvudet när jag trodde att det här jobbet skulle gå som en dans på rosor. Visst har det varit tufft, speciellt senaste veckan då jag nästan däckat av utmattning så fort jag kommit hem, men jag trodde att det skulle gå över när jag kommit in i det och att det inte är nåt ovanligt eller farligt att bli så utpumpad på energi. Men i onsdags kväll började det ringa lite i varningsklockorna. Kände mig yr och nästan berusad sådär så man inte har nån direkt kontroll över kroppen. Tänkte att det är sömnen som behöver fyllas på, så jag lade mig så fort jag kom hem. På morgonen dagen därpå var jag fortfarande lika trött som innan jag lagt mig. Klev upp och kände hur det började svartna för ögonen. Jag har svimmat en gång för många år sen men jag minns hur det kändes och det där var skrämmande likt den känslan. Jag bestämde mig snabbt för att stanna i sängen några timmar till och kanske orka ta mig till jobbet till 13 istället. Så jag ringde Malin och bad henne hoppa in istället för mig, så kunde jag ta hennes tid kl 13. Snäll som hon är så ställde hon upp och min dag var räddad. Några timmar till i sängen gjorde susen. Var fortfarande lite skakis, men jag ville inte vara hemma hela dagen så jag gick till jobbet till 13.
Tror att min kropp inte riktigt hunnit med dom ganska extrema förändringarna i min tillvaro och att det där var kroppens sätt att säga att jag ska sakta ner lite. Men det tänker jag inte göra serru. Den får snällt vänja sig vid att lämna det där tråkiga livet jag brukade leva med sena nätter/tidiga morgnar beroende på hur man ser det, och typ minst 12 timmars sömn som man bara blir mer trött av. Oregelbundna mattider och dagar fyllda av ångest och tristess och stress över att få ett jobb. Inget att längta tillbaka till.
Nu känner jag att ögonen vill vila och kroppen likaså. Dags att säga natti natti. Så natti!
Still Playing: Armin van Buuren feat. Sharon den Adel - In And Out Of Love
P.S. Tjejen som sjunger i låten är skönheten från Within Temptation. Lovely.
torsdag, augusti 28
Hösten är på väg.
Augusti blir snart september och som vanligt undrar man vart sommaren tog vägen. Dagar då man vaknar upp till ett smattrande utanför fönstret är inte uppskattade. Idag var en sån dag och jag blev dyngsur på väg till jobbet (kan inte ens skriva det utan att fnissa för mig själv. Det låter fånigt och är sjukt ovant att säga). Precis när jag kom fram så slutade det såklart att regna. Men tur var väl det för då kunde vi vara ute en hel del idag. Och kallt var det. Känns att hösten är på g. Bara att börja se fram emot julen nu då. :P
Det har för övrigt gått bra både igår och idag. Det känns att man gör nånting och jag är inte van vid det så jag är väldigt trött när jag kommer hem och vill helst bara ligga och inte göra nånting. Och det är så skönt, har längtat efter den känslan. Att längta efter sängen efter en dag då man gjort nytta och därför förtjänar att sova. Lovely. Jag är dock inte lika trött idag som jag var igår, så det blir bättre när jag kommit in i det. Det är ju meningen att man ska ha ett liv efter jobbet också. :)
Det har för övrigt gått bra både igår och idag. Det känns att man gör nånting och jag är inte van vid det så jag är väldigt trött när jag kommer hem och vill helst bara ligga och inte göra nånting. Och det är så skönt, har längtat efter den känslan. Att längta efter sängen efter en dag då man gjort nytta och därför förtjänar att sova. Lovely. Jag är dock inte lika trött idag som jag var igår, så det blir bättre när jag kommit in i det. Det är ju meningen att man ska ha ett liv efter jobbet också. :)
tisdag, augusti 26
Update.
Jaha gott folk. En uppdatering angående den här dagen skulle sitta fint tror jag. Dagen började inte så bra som sagt, men blev efter en trög start bara bättre och bättre.
Det första jag fick göra på skolan var att träffa rektorn och diverse andra ansvariga, och rektorn frågade direkt om jag ville jobba veckan ut. Heltid. Omagga tänkte jag. Självklart! Sen frågade hon om jag ville jobba heltid från den 15:e september till den 15:e oktober också. Min reaktion avslöjade min glädje, behövde knappt säga ja för hon förstod ändå vad mitt svar skulle bli. Och när jag trodde att det inte kunde bli bättre så sa hon att det garanterat kommer bli ännu mer sen när det där vikariatet på en månad är över. Jag är i nåt chocktillstånd tror jag. Har inte riktigt förstått att jag jobbar nu. Men det känns så jävla bra. Jag är den kladaste hesten i världen just nu. :)
Skrev förresten fel i det förra inlägget. Det var till särskolan de behövde hjälp idag. Och det är där jag ska vara resten av veckan också. Barnen jag träffade idag är helt underbara, alla med sina egna handikapp. Lärarna trodde nog att jag skulle bli avskräckt (fick faktiskt den frågan innan jag slutade också) men det var tvärtom. Fick mersmak. Kände redan idag under dom få timmar jag var där att det är ett oerhört givande jobb. Energikrävande men givande.
Vikariatet som börjar i september vet jag inte så mycket om ännu men om jag har förstått det rätt så är det på förskolan med många fler barn. Särskolan har färre barn eftersom de behöver mer tillsyn. Hur som helst ser jag fram emot morgondagen och resten av veckan och hoppas att det kommer gå lika bra som det gjorde idag.
Det första jag fick göra på skolan var att träffa rektorn och diverse andra ansvariga, och rektorn frågade direkt om jag ville jobba veckan ut. Heltid. Omagga tänkte jag. Självklart! Sen frågade hon om jag ville jobba heltid från den 15:e september till den 15:e oktober också. Min reaktion avslöjade min glädje, behövde knappt säga ja för hon förstod ändå vad mitt svar skulle bli. Och när jag trodde att det inte kunde bli bättre så sa hon att det garanterat kommer bli ännu mer sen när det där vikariatet på en månad är över. Jag är i nåt chocktillstånd tror jag. Har inte riktigt förstått att jag jobbar nu. Men det känns så jävla bra. Jag är den kladaste hesten i världen just nu. :)
Skrev förresten fel i det förra inlägget. Det var till särskolan de behövde hjälp idag. Och det är där jag ska vara resten av veckan också. Barnen jag träffade idag är helt underbara, alla med sina egna handikapp. Lärarna trodde nog att jag skulle bli avskräckt (fick faktiskt den frågan innan jag slutade också) men det var tvärtom. Fick mersmak. Kände redan idag under dom få timmar jag var där att det är ett oerhört givande jobb. Energikrävande men givande.
Vikariatet som börjar i september vet jag inte så mycket om ännu men om jag har förstått det rätt så är det på förskolan med många fler barn. Särskolan har färre barn eftersom de behöver mer tillsyn. Hur som helst ser jag fram emot morgondagen och resten av veckan och hoppas att det kommer gå lika bra som det gjorde idag.
Vilken härlig dag.
Jag skulle upp och simma tidigt imorse men pallade inte. Har en förkylning i kroppen som försöker bryta ut tror jag. Halsen värker och huvudet är tungt. Kände bara urk när syrran försökte väcka mig halv sju imorse. Tänkte att jag tar det senare om det känns bättre då. Sov några timmar till. Sedan ringde telefonen. "Förskolan skulle behöva hjälp 13:00 - 16:30 idag, är du intresserad?". HELL YEAH! :D
fredag, augusti 22
Saknad.
Älskade tussenuss. Snart ett år sedan. Vet att Kusti tar hand om dig i katthimlen. Och att det är en jävla fart på er två där uppe precis som det alltid var här hemma, för att du retar upp Kusti när du försöker ta över hans plats som kung. Saknar er så oerhört mycket. Remu gör det också, det är tydligt. Men vi ses igen när tiden är inne för det. Det vet jag.
Skönhetssömn.
Mys.
Mössen ligger risigt till.
Kärlek.
Skönhetssömn.
Mys.
Mössen ligger risigt till.
Kärlek.torsdag, augusti 21
När du får oväntat besök.
Så blir det plötsligt inte alls en skön fredag som man planerat. Det blir städhysteri. Det blir tvättstuga. Det blir ett besök på Ica Maxi (vilket det skulle blivit oavsett iofs). För moster med familj som bor i Finland bestämde sig för att ta en weekend i Tyresö. Vilket i sig är trevligt, speciellt nu med dom nya förutsättningarna. Men jag ville ha min mysiga fredag. Dvd. Ska i alla fall börja dagen skönt med simning direkt på morgonen. Sen frukost i bastun efter badet. Nu ska jag strax sova. Natti!
Kvällens låt: Me First and the Gimme Gimmes - Nothing Compares To You
Kvällens låt: Me First and the Gimme Gimmes - Nothing Compares To You
Hej jag heter Katja och jag är lärarassistent.
Hur låter det? Rätt bra va? :D lovade en förklaring till det hispiga inlägget här nere. Här kommer den. Observera att jag för tillfället är snurrig i huvudet så jag förbehåller mig rätten till eventuella skrivfel och missförstånd.
Min pappas faster och min forna dagmamma arbetar på en skola här i närheten. Hon arbetar på en egen avdelning för autistiska barn (är osäker på om det handlade om bara autism) tillsammans med två andra lärare, och de behöver hjälp och avlösning. Snäll som hon är tänkte hon på mig och tog upp saken med rektorn, som verkade godkänna att de tar in någon som hoppar in då och då när det behövs. Sedan kan en halvtidstjänst bli aktuell också om allting går som jag vill. Låter oerhört positivt, men måste betona att ingenting är säkert ännu. Ska ner till skolan på måndag innan intervjun på sf och kolla läget i alla fall, sen får vi se vad som händer efter det. Wiiiie! :)
Min pappas faster och min forna dagmamma arbetar på en skola här i närheten. Hon arbetar på en egen avdelning för autistiska barn (är osäker på om det handlade om bara autism) tillsammans med två andra lärare, och de behöver hjälp och avlösning. Snäll som hon är tänkte hon på mig och tog upp saken med rektorn, som verkade godkänna att de tar in någon som hoppar in då och då när det behövs. Sedan kan en halvtidstjänst bli aktuell också om allting går som jag vill. Låter oerhört positivt, men måste betona att ingenting är säkert ännu. Ska ner till skolan på måndag innan intervjun på sf och kolla läget i alla fall, sen får vi se vad som händer efter det. Wiiiie! :)
Jag..
Dööööööör! Nu är det så spännande att jag snart spricker. Återkommer senare med en förklaring. Men håll tummarna. Det säger jag bara.
onsdag, augusti 20
Dagens lyckopiller.
Lexter - Freedom to love
Videon är inge vidare så titta gärna någon annanstans medan du lyssnar. :)
Videon är inge vidare så titta gärna någon annanstans medan du lyssnar. :)
tisdag, augusti 19
Katt(j)igt
Vet ni vad jag tycker är typ det bästa i hela världen? Att sova med nya fräscha sängkläder. Det luktar gott, känns rent och mysigt, och om dom dessutom är fina så mår man som en prinsessa i sängen. Jag har världens sötaste sängkläder nu. Visst? :)
The botten var nådd men vinden har vänt.
Ja, det verkar faktiskt så. Att man alltid ska behöva gräva ner sig så jävligt innan det börjar ljusna. Utan att ha för stora förhoppningar så kan jag konstatera att saker plötsligt inte alls är så hopplösa som dom nyss såg ut att vara. Vet inte varför jag vänt till det positiva men jag är glad över att jag gjort det. För inte fan blir man anställd om man ser ut som en bitter surkärring, vilket jag nog gjort ett tag nu. Jag ska nämligen på en intervju som jag ser fram emot. :)
Sf ringde för en stund sen och jag hade gett upp hoppet om att få jobb där för länge sen, så det kom som en trevlig överraskning. Skickade in en spontanansökan för ett par månader sen. Men det är väl alla sommarjobbare som ska sluta nu. Gör inte mig något :D
Jag började precis bli trött i huvudet när det där samtalet om intervjun kom och piggade upp mig. Nu har jag ork till att städa och dona som jag hade tänkt för att hålla mig vaken. Måste vända rätt på dygnet nu, har varit vaken hela natten. Sen ska jag möta syrran när hon slutat vid fyra, så ska vi gå till simhallen och köpa varsitt årskort. Hon har utsett sig själv till min personliga tränare och dietist. Får se hur länge hon (läs jag) står ut med det. Ser i alla fall fram emot onsdagskvällarna i simhallen då man ska få "simma till lugn och vacker musik i dämpad belysning". Låter rätt mysigt. Och det är 18 års åldersgräns. Inga jobbiga ungar som skriker och plaskar. Lovely.
Efter badet får vi nog bege oss till Vårberg på födelsedagsfika. Jaana fyller år idag. Grattis skitunge! Sen får jag äntligen sova.
Nåja. Städa var det. Vink.
Sf ringde för en stund sen och jag hade gett upp hoppet om att få jobb där för länge sen, så det kom som en trevlig överraskning. Skickade in en spontanansökan för ett par månader sen. Men det är väl alla sommarjobbare som ska sluta nu. Gör inte mig något :D
Jag började precis bli trött i huvudet när det där samtalet om intervjun kom och piggade upp mig. Nu har jag ork till att städa och dona som jag hade tänkt för att hålla mig vaken. Måste vända rätt på dygnet nu, har varit vaken hela natten. Sen ska jag möta syrran när hon slutat vid fyra, så ska vi gå till simhallen och köpa varsitt årskort. Hon har utsett sig själv till min personliga tränare och dietist. Får se hur länge hon (läs jag) står ut med det. Ser i alla fall fram emot onsdagskvällarna i simhallen då man ska få "simma till lugn och vacker musik i dämpad belysning". Låter rätt mysigt. Och det är 18 års åldersgräns. Inga jobbiga ungar som skriker och plaskar. Lovely.
Efter badet får vi nog bege oss till Vårberg på födelsedagsfika. Jaana fyller år idag. Grattis skitunge! Sen får jag äntligen sova.
Nåja. Städa var det. Vink.
söndag, augusti 17
Pitiful. So pitiful.
Finns det ingen barmhärtig själ därute som vill ge mig ett jobb? Jag ger seriöst upp nu. Jag blir inte ens glad om jag får chansen att komma på intervju längre. Jag får bara prestationsångest. Ännu ett inkommande nedslag, ännu ett avvisande. För det finns alltid någon med mer erfarenhet eller bättre utbildning än vad jag har, det är dom relevanta och officiella orsakerna. Sedan har jag mina egna teorier. Orsakerna som ingen vill prata högt om. Utseende, social kompetens, utstrålning osv. Jag passar inte in någonstans. Jag är helt lost. Jag har aldrig någonsin känt mig så jävla värdelös som jag gör nu. Vart tog mitt människovärde vägen? Är jag ingen bara för att jag inte har ett jobb? Jag är så trött på att skämmas och må dåligt. Jag vill inte träffa folk jag känner eller ens prata med bekanta för att jag inte står ut med att säga att jag fortfarande inte fått något jobb. Jag vet hur det ser ut i andras ögon. Snart 24 år, bor hemma och har varit arbetslös i 2 år. Visst att jag pluggade i ett halvår fram till sommaren, men det var det enda jag kunde göra då. Jag hade inget val på flera sätt. Och det var säkert lönsamt i längden men det ser fan inte ut så nu. Det blev inte lättare att få jobb med ett slutbetyg som jag hade hoppats, och jag lade till ytterligare ett halvår på tiden som arbetslös. Och studieskulder som jag får betala av när jag fått ett jobb fick jag också. SÅ VAFAN SKA JAG BEHÖVA GÖRA FÖR ATT FÅ ETT JÄVLA JOBB?!
Det är en sådan ond cirkel. Allt kretsar kring och grundar sig i att jag är arbetslös. Jag klarar inte av någonting. Allt jag rör vid går åt helvete. Jag tänker jämt att jag ska börja promenera igen på morgnarna, som jag gjorde med Remu innan jag bröt foten. Jag måste ju det egentligen, både för fotens skull och för min hälsas skull. Men av någon anledning är det ungefär lika svårt att komma igång med som att uppfinna ett botemedel mot aids. Fattar inte vad det var som motiverade mig då, och varför det inte kan infinna sig nu också. Nu när jag behöver det som mest. Min hjärna verkar inte koppla allvaret i det hela.
Jag försöker hålla ordning på dygnet också, för att vara pigg och vaken om jag får samtal om jobbintervjuer. Men det går inte heller. Jag är aldrig sådär sugen på att sova för jag blir aldrig trött på riktigt som man blir när man hållit igång en hel dag. Så det blir ofta sena nätter. Men när jag väl har lagt mig för att sova och till slut har somnat så vänder det, då vill jag istället inte gå upp över huvud taget. Så jag sover långt in på eftermiddagen om ingen ihärdigt försöker väcka mig. Något eget intresse av att gå upp verkar inte finnas. För det finns ingenting att gå upp till känns det som. Och oftast vaknar jag med huvudvärk när jag sovit sådär länge, vilket borde vara en väckarklocka för mig. Men icke. Kan man bli mer dum i huvudet?
Och pengar som man inte kan ha ett drägligt liv utan. Lyckas jag komma över lite pengar så blir jag jätteglad till en början. Vad jag ska använda dom till brukar vara självklart. Men sen kommer ångesten. Ångesten över att ha haft lite, men sen "slösat" bort dom. Eller ännu värre, att ha dom men inte kunna använda dom alls för att jag vet att det är ångestframkallande. För att jag vet att dom snart tar slut och att det inte finns några nya kommande pengar. Vad ska jag med dom till över huvud taget då? Känns nästan som det vore bättre att inte ha någonting alls då. Men det går liksom inte heller. Det är bara skit.
Mitt forna jag är som bortblåst. Och jag tycker inte om mitt nya jag. Jag är bara arg, ledsen, trött och totalt handlingsförlamad nuförtiden. Jag har tappat all kontroll över mig själv och mitt liv och det är hemskt. Jag har ingen aning om vart jag är på väg men jag är övertygad om att det inte är uppåt i alla fall. För jag kommer vara fast i det här helvetet tills jag blir erbjuden jobb. Och det är tyvärr inget jag kan påverka, mer än att söka ihärdigt. Först då när jag fått jobb får jag min självkänsla tillbaka, först då kommer jag känna livsglädje igen. Och då hittar jag förhoppningsvis tillbaka till mig själv. Tills dess hoppas jag att ni som tyckte om mig som jag var orkar stå ut med den jag blivit.
Det är en sådan ond cirkel. Allt kretsar kring och grundar sig i att jag är arbetslös. Jag klarar inte av någonting. Allt jag rör vid går åt helvete. Jag tänker jämt att jag ska börja promenera igen på morgnarna, som jag gjorde med Remu innan jag bröt foten. Jag måste ju det egentligen, både för fotens skull och för min hälsas skull. Men av någon anledning är det ungefär lika svårt att komma igång med som att uppfinna ett botemedel mot aids. Fattar inte vad det var som motiverade mig då, och varför det inte kan infinna sig nu också. Nu när jag behöver det som mest. Min hjärna verkar inte koppla allvaret i det hela.
Jag försöker hålla ordning på dygnet också, för att vara pigg och vaken om jag får samtal om jobbintervjuer. Men det går inte heller. Jag är aldrig sådär sugen på att sova för jag blir aldrig trött på riktigt som man blir när man hållit igång en hel dag. Så det blir ofta sena nätter. Men när jag väl har lagt mig för att sova och till slut har somnat så vänder det, då vill jag istället inte gå upp över huvud taget. Så jag sover långt in på eftermiddagen om ingen ihärdigt försöker väcka mig. Något eget intresse av att gå upp verkar inte finnas. För det finns ingenting att gå upp till känns det som. Och oftast vaknar jag med huvudvärk när jag sovit sådär länge, vilket borde vara en väckarklocka för mig. Men icke. Kan man bli mer dum i huvudet?
Och pengar som man inte kan ha ett drägligt liv utan. Lyckas jag komma över lite pengar så blir jag jätteglad till en början. Vad jag ska använda dom till brukar vara självklart. Men sen kommer ångesten. Ångesten över att ha haft lite, men sen "slösat" bort dom. Eller ännu värre, att ha dom men inte kunna använda dom alls för att jag vet att det är ångestframkallande. För att jag vet att dom snart tar slut och att det inte finns några nya kommande pengar. Vad ska jag med dom till över huvud taget då? Känns nästan som det vore bättre att inte ha någonting alls då. Men det går liksom inte heller. Det är bara skit.
Mitt forna jag är som bortblåst. Och jag tycker inte om mitt nya jag. Jag är bara arg, ledsen, trött och totalt handlingsförlamad nuförtiden. Jag har tappat all kontroll över mig själv och mitt liv och det är hemskt. Jag har ingen aning om vart jag är på väg men jag är övertygad om att det inte är uppåt i alla fall. För jag kommer vara fast i det här helvetet tills jag blir erbjuden jobb. Och det är tyvärr inget jag kan påverka, mer än att söka ihärdigt. Först då när jag fått jobb får jag min självkänsla tillbaka, först då kommer jag känna livsglädje igen. Och då hittar jag förhoppningsvis tillbaka till mig själv. Tills dess hoppas jag att ni som tyckte om mig som jag var orkar stå ut med den jag blivit.
torsdag, februari 14
Lägesrapport.
Har bloggat dåligt på senaste tiden. Har haft så mycket annat att tänka på. Mest skolan som jag kommit igång på riktigt med nu. Det går faktiskt bra också, satsar på högre betyg i Engelska och Svenska. Historian är inte så himla rolig men vi får se huruvida jag orkar/vill satsa på högre betyg i det också. Matten är i alla fall med all säkerhet inget jag ska lägga ner själ och hjärta i. Har gjort det senaste dagarna inför provet som var idag och jag gjorde mitt bästa, men det blir inget högre än G på det provet (detsamma gäller nog för hela kursen) och det får jag vara nöjd med. Matte C är rena rama svamlet med ekvationer och funktioner som bara flyter ihop till en förvirrande massa i huvudet. Och jag har allt det svåra kvar att titta närmare på. Behöver jag säga mer?
Nåja. För att boosta mitt självförtroende lite så kan jag avslöja att jag är lite stolt över mig själv. Jag vet ju innerst inne att jag är duktig på det jag ställer in mig på att lära mig och klara av. Men mitt dåliga självförtroende ställer till det för mig och gör mig orolig, oftast i onödan. Därför blir jag så oerhört glad när jag får MVGn i omdömen för då kan jag tänka tillbaka på det när jag nästa gång blir orolig igen.
För övrigt har det väl inte hänt så mycket annat. Ska på mitt andra besök hos sjukgymnasten imorrn. Har slarvat som fan med träningsprogrammet jag fick. Mycket dåligt av mig. Skärpning!
Sist men inte minst vill jag skicka två hälsningar. Dels till Mickes mamma Mia som fyller år idag på självaste alla hjärtans dag, och till pappa som fyller år imorrn. Grattis!
Nåja. För att boosta mitt självförtroende lite så kan jag avslöja att jag är lite stolt över mig själv. Jag vet ju innerst inne att jag är duktig på det jag ställer in mig på att lära mig och klara av. Men mitt dåliga självförtroende ställer till det för mig och gör mig orolig, oftast i onödan. Därför blir jag så oerhört glad när jag får MVGn i omdömen för då kan jag tänka tillbaka på det när jag nästa gång blir orolig igen.
För övrigt har det väl inte hänt så mycket annat. Ska på mitt andra besök hos sjukgymnasten imorrn. Har slarvat som fan med träningsprogrammet jag fick. Mycket dåligt av mig. Skärpning!
Sist men inte minst vill jag skicka två hälsningar. Dels till Mickes mamma Mia som fyller år idag på självaste alla hjärtans dag, och till pappa som fyller år imorrn. Grattis!
fredag, januari 25
Screw you.
Den här fina lilla saken ser ju inte så farlig ut. Men fy helvete vad ont den gjorde att få ut ur foten. Den satt liksom inne i min fot. Förstår man det? Ne. Det sitter sju stycken såna, fast i mycket mindre storlek, kvar i foten. Med en platta. Förstår man det heller? Ne.
Jag ska berätta hur det hela gick till på sjukhuset, för det är en lustig historia.
Jag var nervös i två dagar inför operationen, för jag var rädd för att det skulle göra ont. Trots upprepade påminnelser om att foten kommer vara bedövad och att jag inte kommer känna någon smärta alls så kunde jag inte släppa oron. Nu förstår jag varför.
Det började med att en sköterska tog in mig i ett rum där jag fick byta om och knapra några piller. Typ vanliga värktabletter. Inte speciellt betryggande. In med en nål i armen så det sprutade blod. Inte heller så betryggande. Sedan fick jag vänta på min tur att komma in till operationsrummet. Det var mycket väntande på den där avdelningen. Dagkirurgiskt Centrum hette det och det är säkert effektivt och bra för såna som ska göra mindre ingrepp men mina erfarenheter blev inte positiva.
Under tiden som jag väntade kom doktorn som skulle operera mig in till mig för att berätta vad hon skulle göra. Och hon försäkrade mig om att foten skulle vara så bedövad att jag inte skulle känna någon smärta över huvud taget. Det enda jag skulle känna var när hon skruvade ut skruven eftersom det inte går att bedöva skelett och ben, men det skulle inte heller göra ont. Andra patienter hade beskrivit det som en ilande känsla i benet.
Hur som blev det i alla fall min tur och jag lade mig på den kalla sängen i det kalla sterila operationsrummet. Äntligen. Då fick man vänta på doktorn istället.
Foten tvättades både en och två och tre gånger. Sedan kom hon. Och hon stack in sprutan med bedövningsmedlet direkt. Kändes som ett litet stick först, inte alls farligt. Sedan exploderade det i foten. Jag kände tydligt hur vätskan spred sig i hela foten och det bultade och sved. Och för att göra det hela ännu värre så tryckte doktorn med sina fingrar över skruven på andra sidan av foten också. Alla mina förhoppningar om att jag överdrivit oron var som bortblåsta. Jag förberedde mig för terror.
Sedan väntade vi en stund för att bedövningen skulle kicka in, och efter en alldeles för kort stund klämde hon lite med en pincett för att testa om jag kände ett stick. Det gjorde jag. Så vi väntade lite till, sedan provade hon en gång till. Jag kände fortfarande ett stick. Då sprutade hon in mer medel och det gjorde lika jävla ont. Och från ingenstans kände jag ett hemskt stick som kändes precis så som jag föreställer mig att det känns när man skär upp huden. Ja se på fan, hon skar upp foten bara sådär. Kommentarer är rätt överflödiga, gjort är gjort tänkte jag och vi har kommit halvvägs nu. Värre än såhär kan det i alla fall inte bli. Så jag försökte slappna av nu, för hittills hade jag spänt mig så att händerna och ryggen var dyngsura trots att rummet var kallt.
"Jag börjar skruva ut skruven nu" sa doktorn. "Okej" svarade jag och tog ett djupt andetag. Sedan trodde jag att jag skulle dö. Ni vet vad man brukar få göra när en skruv sitter åt hårt va? Man måste trycka med mejseln mot skruven, och trycka emot från andra sidan också, mot det som skruven sitter fast i (i det här fallet min fot) med andra handen. Precis så gjorde hon. Och precis så hemskt var det också. Men sedan lättade det plötsligt. Och hon skruvade på en stund. När skruven väl lossat och var på väg ut så kändes det knappt alls. Skrapade lite i gängorna typ, men det gjorde inte ont. Ungefär som lätta ilningar kändes det som, precis som hon sa att det skulle göra. Men allt annat som inte skulle kännas kändes. Och då menar jag kändes med stort k.
Oh well, nu är det i alla fall över. Och jag ska aldrig mer bryta foten. Sjukgymnasten nästa. Wiiie!
onsdag, januari 9
Hejdå Stockholm.
Det var ett tag sedan jag bloggade. Så här kommer en liten uppdatering.
Jag är äntligen fri. Borta från Stockholm och all skit som tyngt ner mig där. Och jag är fruktansvärt lättad över det. Jag skulle kunna vara ett rövhål jag också och sjunka ner till den nivån som vissa personer redan gjort, och skriva ner allt som hänt här i bloggen. För det skulle skada personerna i fråga minst lika mycket som det skadar mig själv. Och jag tror att det förväntas något sådant från mig också. Men jag gör det inte för det är inte värt det. Det räcker gott och väl för mig att veta att jag börjar om på ny kula nu.
Var på komvux här i Linköping igår och skrev in mig på skolan. Och sedan var jag på skatteverket och folkbokförde mig här också. Så nu är det såhär, på riktigt. Jag är en Linköpingsbo. Och jag, endast jag, har ansvar för mig själv och mitt liv nu. Går inte att förklara hur skönt det känns. Jag har längtat och behövt det här länge.
Trodde jag skulle ha en del att ta igen sedan gymnasiet, men det visade sig att det bara fattades 100 poäng för ett slutbetyg. Men jag smetade på med 300 poäng till när jag ändå var igång ;) blir heltidsstudier då fram till sommaren och jag kan byta ut 300 poäng från det jag redan har för att höja snittbetyget sedan om jag vill. Om jag får högre betyg i de nya kurserna än vad jag redan har i några av de gamla dvs. Ska bli roligt :)
Pga foten och att jag inte kan gå normalt än på ett tag så valde jag att plugga på distans. De hade ett brett och bra utbud av kurser på distans. Jag valde att läsa om svenska A, och sedan lade jag till Matte C, Historia A och Engelska B. Och på måndag drar det igång. Spännande!
Och sedan var det foten ja. Jag slapp gipset helgen innan nyår så nu har jag kunnat röra mig lite smidigare sedan dess. Inte lika klumpigt. Men det blev inte riktigt som jag trodde. För det visade sig att en av skruvarna i foten ska tas bort, för den sitter på tvären mellan knölarna på båda sidorna om foten, igenom något ligament eller vadfan det hette, och kan därför gå av om jag belastar foten. Så jag går alltså fortfarande med kryckor och lika långsamt och jävligt som jag gjorde med gipset, men jag har åtminstone rörlighet i foten.
Fick en tid till den där operationen i Stockholm, men eftersom jag nu är skriven i Linköping så blir det lite strul med den saken. Man får tydligen inte opereras i någon annan kommun än hemkommunen. Eller får får man väl, men det kostar rätt mycket mer än den normala kostnaden. Så vi får se hur det här löser sig, men förhoppningsvis får jag en tid här istället. Blir ju mycket enklare så också, finns inte en chans att jag kan åka tåg och tunnelbana och hoppa runt själv hela vägen till Stockholm och Södersjukhuset från Linköping. Och speciellt inte tillbaka hit sedan efter operationen.
Det var väl i princip det jag hade att säga just nu. Förutom en till sak, och det kommer från hjärtat.
Till er (och speciellt dig, du vet vem du är) som fortsätter med ert skitsnack och allmänna svartmålning: har du inga goda avsikter med det du tvunget måste kasta ur dig så håll käften istället. Jag är inte er slagpåse längre. Ni förlorade.
Jag är äntligen fri. Borta från Stockholm och all skit som tyngt ner mig där. Och jag är fruktansvärt lättad över det. Jag skulle kunna vara ett rövhål jag också och sjunka ner till den nivån som vissa personer redan gjort, och skriva ner allt som hänt här i bloggen. För det skulle skada personerna i fråga minst lika mycket som det skadar mig själv. Och jag tror att det förväntas något sådant från mig också. Men jag gör det inte för det är inte värt det. Det räcker gott och väl för mig att veta att jag börjar om på ny kula nu.
Var på komvux här i Linköping igår och skrev in mig på skolan. Och sedan var jag på skatteverket och folkbokförde mig här också. Så nu är det såhär, på riktigt. Jag är en Linköpingsbo. Och jag, endast jag, har ansvar för mig själv och mitt liv nu. Går inte att förklara hur skönt det känns. Jag har längtat och behövt det här länge.
Trodde jag skulle ha en del att ta igen sedan gymnasiet, men det visade sig att det bara fattades 100 poäng för ett slutbetyg. Men jag smetade på med 300 poäng till när jag ändå var igång ;) blir heltidsstudier då fram till sommaren och jag kan byta ut 300 poäng från det jag redan har för att höja snittbetyget sedan om jag vill. Om jag får högre betyg i de nya kurserna än vad jag redan har i några av de gamla dvs. Ska bli roligt :)
Pga foten och att jag inte kan gå normalt än på ett tag så valde jag att plugga på distans. De hade ett brett och bra utbud av kurser på distans. Jag valde att läsa om svenska A, och sedan lade jag till Matte C, Historia A och Engelska B. Och på måndag drar det igång. Spännande!
Och sedan var det foten ja. Jag slapp gipset helgen innan nyår så nu har jag kunnat röra mig lite smidigare sedan dess. Inte lika klumpigt. Men det blev inte riktigt som jag trodde. För det visade sig att en av skruvarna i foten ska tas bort, för den sitter på tvären mellan knölarna på båda sidorna om foten, igenom något ligament eller vadfan det hette, och kan därför gå av om jag belastar foten. Så jag går alltså fortfarande med kryckor och lika långsamt och jävligt som jag gjorde med gipset, men jag har åtminstone rörlighet i foten.
Fick en tid till den där operationen i Stockholm, men eftersom jag nu är skriven i Linköping så blir det lite strul med den saken. Man får tydligen inte opereras i någon annan kommun än hemkommunen. Eller får får man väl, men det kostar rätt mycket mer än den normala kostnaden. Så vi får se hur det här löser sig, men förhoppningsvis får jag en tid här istället. Blir ju mycket enklare så också, finns inte en chans att jag kan åka tåg och tunnelbana och hoppa runt själv hela vägen till Stockholm och Södersjukhuset från Linköping. Och speciellt inte tillbaka hit sedan efter operationen.
Det var väl i princip det jag hade att säga just nu. Förutom en till sak, och det kommer från hjärtat.
Till er (och speciellt dig, du vet vem du är) som fortsätter med ert skitsnack och allmänna svartmålning: har du inga goda avsikter med det du tvunget måste kasta ur dig så håll käften istället. Jag är inte er slagpåse längre. Ni förlorade.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
