The botten var nådd men vinden har vänt.

Ja, det verkar faktiskt så. Att man alltid ska behöva gräva ner sig så jävligt innan det börjar ljusna. Utan att ha för stora förhoppningar så kan jag konstatera att saker plötsligt inte alls är så hopplösa som dom nyss såg ut att vara. Vet inte varför jag vänt till det positiva men jag är glad över att jag gjort det. För inte fan blir man anställd om man ser ut som en bitter surkärring, vilket jag nog gjort ett tag nu. Jag ska nämligen på en intervju som jag ser fram emot. :)
Sf ringde för en stund sen och jag hade gett upp hoppet om att få jobb där för länge sen, så det kom som en trevlig överraskning. Skickade in en spontanansökan för ett par månader sen. Men det är väl alla sommarjobbare som ska sluta nu. Gör inte mig något :D

Jag började precis bli trött i huvudet när det där samtalet om intervjun kom och piggade upp mig. Nu har jag ork till att städa och dona som jag hade tänkt för att hålla mig vaken. Måste vända rätt på dygnet nu, har varit vaken hela natten. Sen ska jag möta syrran när hon slutat vid fyra, så ska vi gå till simhallen och köpa varsitt årskort. Hon har utsett sig själv till min personliga tränare och dietist. Får se hur länge hon (läs jag) står ut med det. Ser i alla fall fram emot onsdagskvällarna i simhallen då man ska få "simma till lugn och vacker musik i dämpad belysning". Låter rätt mysigt. Och det är 18 års åldersgräns. Inga jobbiga ungar som skriker och plaskar. Lovely.
Efter badet får vi nog bege oss till Vårberg på födelsedagsfika. Jaana fyller år idag. Grattis skitunge! Sen får jag äntligen sova.

Nåja. Städa var det. Vink.