Thank god it's friday.

Har inte orkat blogga på typ två veckor. Har faktiskt knappt orkat sitta vid datorn ens. Har jobbat varje dag och lagt all min energi på det. Därför har mina dagar nästan helt undantagslöst sett ut på följande sätt: jag vaknar till min irriterande alarmsignal (som jag inte orkar ändra för att jag inte har nån som är direkt bättre ändå) kl 7, tänker att det vore rätt jävla skönt att sova vidare men går upp fort som fan innan jag hinner vänja mig vid den tanken. Går till jobbet som börjar kl 8, jobbar hela dagen till 16-17 beroende på när ungarna ska hem, kommer hem och käkar och duschar och kopplar av i ett par timmar innan jag är färdig för sängen runt 20-21. Mina nattugglevanor är som bortblåsta. Jajjemen!

Kom på att jag inte berättat om dom ändrade planerna. Meningen var ju att jag skulle jobba på en helt annan förskola 15 september - 15 oktober. Men nu blev det så tokigt, för jag är tydligen rätt bra på det jag gör på särskolan där jag är nu. Lärarna i klassen gick nämligen och pratade med rektorn och mer eller mindre begärde att jag skulle stanna hos dom istället. Det var såklart en trevlig överraskning. Jag är ju helst där jag gör mest nytta och dessutom verkar vara omtyckt för då trivs man väldigt bra. Så det bestämdes att rektorn får hitta nån annan till det där vikariatet på förskolan. Enda nackdelen för mig är att jag hade haft en månads garanterad heltid på förskolan som jag nu bytte mot halvtid. Men jag blev lovad att få hoppa in där det behövs på förmiddagarna för att komplettera halvtiden på särskolan som ligger mellan 13-17. Och hittills har jag jobbat heldagar då två lärare varit sjuka. Nu är dom (tyvärr) friska igen så på måndag blir det väl 13-17 igen. Om dom inte ringer in mig tidigare. Vi får se.

Tror att jag tog mig lite vatten över huvudet när jag trodde att det här jobbet skulle gå som en dans på rosor. Visst har det varit tufft, speciellt senaste veckan då jag nästan däckat av utmattning så fort jag kommit hem, men jag trodde att det skulle gå över när jag kommit in i det och att det inte är nåt ovanligt eller farligt att bli så utpumpad på energi. Men i onsdags kväll började det ringa lite i varningsklockorna. Kände mig yr och nästan berusad sådär så man inte har nån direkt kontroll över kroppen. Tänkte att det är sömnen som behöver fyllas på, så jag lade mig så fort jag kom hem. På morgonen dagen därpå var jag fortfarande lika trött som innan jag lagt mig. Klev upp och kände hur det började svartna för ögonen. Jag har svimmat en gång för många år sen men jag minns hur det kändes och det där var skrämmande likt den känslan. Jag bestämde mig snabbt för att stanna i sängen några timmar till och kanske orka ta mig till jobbet till 13 istället. Så jag ringde Malin och bad henne hoppa in istället för mig, så kunde jag ta hennes tid kl 13. Snäll som hon är så ställde hon upp och min dag var räddad. Några timmar till i sängen gjorde susen. Var fortfarande lite skakis, men jag ville inte vara hemma hela dagen så jag gick till jobbet till 13.
Tror att min kropp inte riktigt hunnit med dom ganska extrema förändringarna i min tillvaro och att det där var kroppens sätt att säga att jag ska sakta ner lite. Men det tänker jag inte göra serru. Den får snällt vänja sig vid att lämna det där tråkiga livet jag brukade leva med sena nätter/tidiga morgnar beroende på hur man ser det, och typ minst 12 timmars sömn som man bara blir mer trött av. Oregelbundna mattider och dagar fyllda av ångest och tristess och stress över att få ett jobb. Inget att längta tillbaka till.


Nu känner jag att ögonen vill vila och kroppen likaså. Dags att säga natti natti. Så natti!



Still Playing: Armin van Buuren feat. Sharon den Adel - In And Out Of Love

P.S. Tjejen som sjunger i låten är skönheten från Within Temptation. Lovely.